om förbud mot krig
fram till slutet av första världskriget betraktades tillgripande av väpnad styrka inte som en olaglig handling utan som ett acceptabelt sätt att lösa tvister.

1919 försökte Förbundet för Nationernas Förbund och 1928 Parisfördraget (Briand-Kellogg-pakten) att förbjuda krig. Antagandet av Förenta nationernas stadga 1945 bekräftade trenden: ”medlemmarna i organisationen skall avstå från att tillgripa hotet eller användningen av våld i sina internationella relationer …,”FN-stadgan upprätthåller dock staternas rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar som svar på angrepp från en annan stat (eller grupp av stater). FN: s säkerhetsråd får på grundval av kapitel VII i stadgan också besluta att tillgripa kollektiv användning av våld som svar på ett hot mot freden, ett brott mot freden eller en aggressionshandling.,

IHL och”ansvar för att skydda”
det globala centrumet för ansvar för skydd inrättades 2008.det spelar en viktig roll när det gäller att utveckla och främja begreppet ”ansvar för att skydda” (R2P), som definieras enligt följande:

” ansvaret för att skydda är en princip som syftar till att se till att det internationella samfundet aldrig mer underlåter att agera mot folkmord och andra grova former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna., ”R2P”, som det vanligen förkortas, antogs av stats-och regeringschefer vid världstoppmötet i 2005 sitter som FN: s generalförsamling. Principen föreskriver för det första att stater är skyldiga att skydda sina medborgare från massförstörelsevapen, för det andra att det internationella samfundet bör hjälpa dem att göra det, och för det tredje att om staten i fråga underlåter att agera på lämpligt sätt, faller ansvaret för att göra det på denna större gemenskap av stater., R2P bör förstås som ett högtidligt löfte från ledare i varje land till alla män och kvinnor som hotas av massförstörelsevapen.”

begreppet R2P innebär att om en stat uppenbarligen inte uppfyller sin skyldighet att skydda sin befolkning från fyra särskilda brott – folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten – har det internationella samfundet ett ansvar att vidta gemensamma åtgärder för att skydda människorna i fråga., Sådana åtgärder kan ta olika former: diplomati, humanitära åtgärder eller andra fredliga medel; det kan också, som en sista utväg, innebära användning av våld, men först efter FN: s säkerhetsråds godkännande. Även om R2P ibland kallas en ”framväxande norm”, är det inte en bindande rättslig skyldighet som förbinder det internationella samfundet, utan ett politiskt instrument.

IHL ger ingen sådan grund för att legalisera eller legitimera orten att tvinga i internationella relationer. Det förbjuder inte heller stater att använda våld för humanitära ändamål., Lagenligheten av användningen av väpnad styrka i internationella relationer bestäms endast under jus ad bellum. Det bör dock noteras att den logiska grunden R2P och skyldigheten att säkerställa respekt för internationell humanitär rätt är besläktad till den grad att de betonar det internationella samfundets ansvar att säkerställa respekten för internationell humanitär rätt och för att förhindra kränkningar av internationell humanitär rätt, inklusive krigsförbrytelser och andra internationella brott., Användning av våld i R2P sammanhang kan också betraktas som en av de former av samverkan med Förenta Nationerna som uttryckligen anges i Artikel 89 i Protokollet jag av den 8 juni 1977 ytterligare till Genève-Konventionerna (tilläggsprotokoll jag), som anger att ”i situationer med allvarliga kränkningar av Konventionerna eller av detta Protokoll, har de Höga Fördragsslutande Parterna förbinder sig att agera tillsammans eller var för sig, i samarbete med Förenta Nationerna och i enlighet med Förenta Nationernas Stadga.,”

ICRC, i enlighet med den grundläggande neutralitetsprincipen, är varken för eller emot R2P militära interventioner. Det yttrar sig inte om de åtgärder som det internationella samfundet vidtagit för att säkerställa respekten för IHL. Det finns dock fortfarande denna avgörande punkt: all användning av våld på grund av R2P och/eller skyldigheten att säkerställa respekt för IHL måste uppfylla de relevanta skyldigheterna enligt IHL och lagen om mänskliga rättigheter. Med andra ord måste stater eller internationella organisationer som deltar i väpnade konflikter inom ramen för en R2P-operation alltid respektera IHL.,