Ange Sampson och Gregory, med svärd och sköldar,
hus Capulet.
SAMPSON Gregory, på mitt ord kommer vi inte att bära kol.
GREGORY Nej, för då borde vi vara colliers.
SAMPSON jag menar, en vi är i choler, vi kommer att rita.
GREGORY Ay, medan du bor, dra nacken ur
5 krage.
SAMPSON jag slår snabbt, flyttas.
GREGORY men du är inte snabbt flyttas till strejk.
SAMPSON en hund av huset Montague flyttar mig.,
GREGORY att flytta är att röra, och att vara tappra är att
10 stand. Därför om du har flyttat du runn ’ St
bort.
SAMPSON en hund i det huset ska flytta mig att stå. Jag
kommer att ta väggen av någon man eller maid av Montague s.
GREGORY som visar dig en svag slav, för de svagaste
15 går till väggen.
SAMPSON ’Tis sant, och därför kvinnor, som är
svagare fartyg, någonsin kastas mot väggen. Därför
Jag kommer att driva Montague män från väggen och
tryck hans pigor till väggen.
GREGORY 20 grälet är mellan våra herrar och oss
deras män.
SAMPSON ’Tis alla ett., Jag ska visa mig en tyrann.
När jag har kämpat med män, Jag kommer att vara civil
med pigor; jag kommer att skära av deras huvuden.
GREGORY 25The cheferna för pigor?
SAMPSON Ay, cheferna för pigor, eller deras maidenheads.
ta det i vilken mening du vill.
GREGORY de måste ta det i sin mening som känner det.
SAMPSON mig de ska känna medan jag kan stå,
30 och ’ tis känd jag är en vacker bit kött.,
GREGORY ’ Tis well you art not fish; om du hade, du
hade varit fattig-john. Rita ditt verktyg. Här kommer
av huset av Montagues.
gå in i Abram med en annan servitör.mitt nakna vapen är slut. Gräl, jag kommer tillbaka
35 dig.
GREGORY Hur? Vänd ryggen till och spring?
SAMPSON fruktar mig inte.
GREGORY Nej, gifta sig. Jag fruktar dig!
SAMPSON Låt oss ta lagen i våra sidor; låt dem
40 börja.
GREGORY jag kommer rynka pannan som jag passerar, och låt dem ta det
som de lista.
SAMPSON Nej, som vågar. Jag kommer att bita min tumme på
dem, vilket är skamligt för dem om de bär det.,
han biter sin tumme.biter du tummen på oss, Sir?
SAMPSON jag biter min tumme, sir.
ABRAM biter du tummen på oss, sir?
SAMPSON, bortsett från Gregory är lagen i vår sida om jag
säga ”Ay”?
GREGORY, bortsett från Sampson rival 50No.
SAMPSON Nej, sir, jag biter inte min tumme på dig, sir,
men jag biter min tumme, sir.
GREGORY grälar du, sir?
ABRAM Gräl, sir? Nej, sir.
SAMPSON 55men om du gör det, sir, Jag är för dig. Jag tjänar som
bra en man som du.
ABRAM inte bättre.
SAMPSON väl, sir.
Ange Benvolio.
GREGORY, bortsett från att Sampson säger ”bättre”; här kommer
60 en av min mästares släktingar.
SAMPSON Ja, bättre, sir.
ABRAM du ljuger.
SAMPSON rita om du är män.- Gregory, kom ihåg ditt tvättblås.De slåss.
BENVOLIO 65Part, dårar!Ritade sitt svärd.sätt upp dina svärd. Du vet inte vad du gör.
ange Tybalt, rit hans svärd.Tybalt
vad, är du dras bland dessa hjärtlösa hinds?se på din död, Benvolio.
BENVOLIO
jag gör men behålla freden., Sätt upp ditt svärd,
70 eller hantera det för att dela dessa män med mig.
TYBALT
vad, dras och tala om fred? Jag hatar ordet
som jag hatar helvetet, alla Montagues, och dig.
ha på dig, fegis!De slåss.
ange tre eller fyra medborgare med klubbar eller partisaner.
medborgerliga fri-och rättigheter
klubbar, räkningar och partisaner! Strejk! Slå ner dem!
75 ner med Capulets! Ner med Montaguerna!
ange gamla Capulet i sin klänning, och hans fru.
CAPULET
vad buller är detta? Ge mig mitt långa svärd, ho!
LADY CAPULET
en krycka, en krycka! Varför ringa dig för en
svärd?,
ange gamla Montague och hans fru.
CAPULET
mitt svärd, säger jag. Gamla Montague är kommit
80 och blomstrar sitt blad trots mig.
MONTAGUE
Du skurk Capulet!- Låt mig Gå.
LADY MONTAGUE
Du skall inte röra en fot för att söka en fiende.
Ange Prins Escalus med sitt tåg.
PRINCE
upproriska ämnen, fiender till Fred,
Profaners av denna granne-stainèd stål—
85 kommer de inte höra?- Vilken hora!, Ni män, ni djur,
som släcker elden av din skadliga raseri
med lila fontäner utfärdar från dina ådror:
på smärta av tortyr, från dessa blodiga händer
kasta dina misshandlade vapen till marken,
90 och höra meningen med din movèd prins.
tre civila bråk uppfödda av ett luftigt ord
av dig, gamla Capulet, och Montague,
har tre gånger stört tyst på våra gator
och gjorde Verona antika medborgare
95 gjutna av deras grav-beseeming ornament
att svinga gamla partisaner i händerna som gamla,
Cankered med fred, att dela din cankered hat.,
om du någonsin störa våra gator igen,
ditt liv skall betala för förverkande av freden.
100 för denna tid avgår resten bort.
Du, Capulet, skall gå med mig,
Och, Montague, kommer du i eftermiddag
att veta vår längre nöje i det här fallet,
till gamla fristad, vår gemensamma dom-plats.
105 än en gång, på smärta av döden, alla män avgår.
alla utom Montague, Lady Montague,
och Benvolio exit.
MONTAGUE, till Benvolio
som satte denna gamla gräl new abroach?,
tala, brorson, var du när det började?
BENVOLIO
här var tjänare din motståndare,
och din, nära striderna ere jag gjorde närma.
110 jag drog för att dela dem. I det ögonblick kom
den eldiga Tybalt med sitt svärd beredd,
som, när han andades trots mot mina öron,
han svängde om huvudet och skär vindarna,
som, inget ont withal, väste honom i hån.
115 medan vi utbytte stötar och slag
kom mer och mer och kämpade delvis och delvis,
tills prinsen kom, som skilde sig endera delen.
LADY MONTAGUE
o, var är Romeo? Såg du honom idag?,
rätt glad att jag är att han inte var på denna fray.
BENVOLIO
120 Madame, en timme innan den dyrkade solen
kikade fram det gyllene fönstret i öst,
en orolig sinnesrörelse körde mig att gå utomlands,
där under lunden av sycamore
att västerut rooteth från denna stad sida,
125 så tidigt promenader såg jag din son.
mot honom Jag gjorde, men han var ’ ware av mig
och stal i dold av trä.,
jag, mäta hans känslor av min egen
(som sedan mest sökt där de flesta kanske inte är
130 hittade,
att vara en alltför många av mitt trötta själv),
förföljde min humor, inte fullfölja hans,
och gärna skunned som gärna flydde från mig.
MONTAGUE
många en morgon har han setts,
135 med tårar som förstärker den färska morgonens dagg,
lägga till moln fler moln med sina djupa suckar.
men alla så snart All-jublande solen
bör längst österut börja rita
skuggiga gardiner från Aurora säng,
140 bort från ljus stjäl hem min tunga son
och privat i sin kammare pennor själv,
stänger upp sina fönster, låser fair daylight out,
och gör sig själv en konstgjord natt.
svart och portentous måste denna humor bevisa,
145 om inte goda råd kan orsaken ta bort.
BENVOLIO
min ädla farbror, vet du orsaken?
MONTAGUE
Jag vet varken det eller kan lära av honom.
BENVOLIO
har du importuned honom på något sätt?,
MONTAGUE
både av mig själv och många andra vänner.
150 Men han, ⌜hans⌝ egna känslor’ rådgivare,
Är till sig själv—jag kommer inte att säga hur sant,
Men för sig själv så hemlig och så nära,
Så långt från klingande och upptäckt,
Som är linda lite med en avundsjuk masken
155 Innan han kan sprida sin söta blad till luft
Eller ägna sin skönhet till den samma.
kan vi men lära av varifrån hans sorger växer,
vi skulle som villigt ge botemedel som vet.
Ange Romeo.
BENVOLIO
se var han kommer. Så snälla, Stig åt sidan.
160 Jag vet hans klagomål eller bli mycket förnekad.,
MONTAGUE
Jag skulle du wert så glad av din vistelse
att höra sann shrift.- Kom, frun.
⌜Montague och Lady Montague⌝ avsluta.
BENVOLIO
God morgon, kusin.
ROMEO Är dagen så ung?
BENVOLIO
165 men nya slog nio.
ROMEO Ay mig, sorgliga timmar verkar lång.
var det min far som gick därför så fort?
BENVOLIO
det var. Vad sorg förlänger Romeo timmar?
ROMEO
inte ha det som, med, gör dem korta.
BENVOLIO 170In kärlek?
ROMEO ut-
Benvolio av kärlek?,
ROMEO
av hennes favör där jag är kär.
BENVOLIO
tyvärr att kärlek, så mild enligt hans uppfattning,
175 bör vara så tyrannous och grov i bevis!
ROMEO
tyvärr att kärlek, vars syn är dämpad fortfarande,
bör utan ögon se vägar till hans vilja!
Var ska vi äta?- O mig! Vad var fray här?
men berätta inte för mig, för jag har hört allt.
180 här är mycket att göra med hat, men mer med kärlek.
Varför då, o bråkig kärlek, O kärleksfull hat,
o något av ingenting först skapa!,
o tung lätthet, allvarlig fåfänga,
Misshapen chaos of well-seeming forms,
185 fjäder av bly, ljus rök, kall eld, sjuk hälsa,
Still-waking sömn som inte är vad det är!
denna kärlek känner jag, som inte känner någon kärlek i detta.
skrattar du inte?
BENVOLIO No, coz, jag gråter ganska.
ROMEO
190 bra hjärta, på vad?
BENVOLIO vid ditt goda hjärtas förtryck.
ROMEO Varför, sådan är kärlekens överträdelse.,
Griefs of mine own lie heavy in my breast,
som du vill propagera för att få den pressad
195 med mer av din. Denna kärlek som du har visat
lägger till mer sorg till för mycket av min egen.
kärlek är en rök gjord med rök av suckar;
rensas, en eld mousserande i älskarnas ögon;
att vara förargad, ett hav näring med kärleksfulla tårar.
200 vad är det annars? En galenskap mest diskret,
en kvävning gallan, och en bevara söt.
Farväl, min coz.
BENVOLIO Mjuk, jag kommer att gå tillsammans.
En Om du lämnar mig så gör du mig fel.
ROMEO
205 Tut, jag har förlorat mig själv. Jag är inte här.,
Detta är inte Romeo. Han är en annan plats.
BENVOLIO
berätta i sorg, vem är det du älskar?
ROMEO Vad ska jag stöna och säga dig?
BENVOLIO
stöna? Nej. Men tyvärr berätta vem.
ROMEO
210 en sjuk man i sorg gör sin vilja –
ett ord sjuk uppmanade till en som är så sjuk.
i sorg, kusin, jag älskar en kvinna.
BENVOLIO
jag siktade så nära när jag trodde att du älskade.
ROMEO
en rätt bra markman! Och hon är rättvis jag älskar.
BENVOLIO
215 rätt verkligt mark, rättvis coz, är snarast hit.
ROMEO
bra i det slog du missar., Hon kommer inte att drabbas
med Cupids pil. Hon har Dians kvickhet,
och, i starkt bevis på kyskhet väl beväpnad,
från kärlekens svaga barnsliga båge lever hon oskadd.
220 hon kommer inte att stanna belägringen av kärleksfulla termer,
eller bide th’ möte med angripande ögon,
eller ope hennes knä till saint-förföra guld.
O, hon är rik på skönhet,bara dålig
att när hon dör, med skönhet dör hennes butik.
BENVOLIO
225 då har hon svurit att hon fortfarande kommer att leva kysk?,
ROMEO
hon har, och i det sparsamma arbetet gör hon det stora avfallet;
för skönhet, svalt med sin svårighetsgrad, skär
skönhet av från alla eftervärlden.
hon är för rättvis, för klok, klokt för rättvis,
230 för att förtjäna lycka genom att göra mig förtvivlan.
hon har forsworn att älska, och i det löftet
bor jag död, som lever för att berätta det nu.
BENVOLIO
styras av mig. Glöm att tänka på henne.
ROMEO
O, lär mig hur jag ska glömma att tänka!
BENVOLIO
235 genom att ge frihet åt dina ögon.
undersöka andra skönheter.
ROMEO ’Tis vägen
att ringa hennes, utsökt, i fråga mer.,
dessa glada masker som kysser rättvisa damer Bryn,
240 är svart, sätter oss i åtanke de dölja mässan.
Den som är strucken blind kan inte glömma
den dyrbara skatten av hans syn förlorade.
Visa mig en älskarinna som passerar rättvis;
vad är hennes skönhet tjänar men som en anteckning
245 där jag kan läsa som passerade den passerande mässan?
farväl. Du kan inte lära mig att glömma.
BENVOLIO
Jag ska betala den läran annars dör i skuld.
de lämnar.
Lämna ett svar