Pidgin, ursprungligen ett språk som vanligtvis utvecklades av sporadiska och begränsade kontakter mellan européer och icke-européer på andra platser än Europa från 1500-talet till början av 1800-talet och ofta i samband med aktiviteter som handel, plantage jordbruk och gruvdrift. Typiska pidgins fungerar som lingua francas, eller medel för intergruppkommunikation, men inte som vernaculars, som vanligtvis definieras som språkvarianter som används för vanliga interaktioner som uppstår utanför ett affärssammanhang., Pidgins har inga modersmål, eftersom de populationer som använder dem under tillfälliga handelskontakter upprätthåller sina egna vernaculars för intragroupkommunikation.
de kommunikativa funktionerna och omständigheterna för Pidgin-utvecklingen står för den varierande graden av normalisering inom deras ofta reducerade system. Bland annat saknar de ofta böjningar på verb och substantiv, sanna artiklar och andra funktionsord (som konjunktioner) och komplexa meningar. De har sålunda karakteriserats från tid till annan som ”brutna” språk och till och med som ”kaotiska” eller uppenbarligen utan kommunala konventioner. Ändå har flera pidgins överlevt i generationer, en egenskap som indikerar ett ganska stabilt system.,
några av de pidgins som har överlevt i flera generationer talas också som vernaculars av några av sina användare, inklusive Nigerian Pidgin, Cameroon Pidgin, Tok Pisin (Papua Nya Guinea) och Bislama (Vanuatu), som alla är baserade på en övervägande engelsk vokabulär. Sådana vernaculars har utvecklat system som komplexa som de av relaterade creoler och kallas expanderade pidgins. Men vissa lingvister som antar att creoler är tidigare pidgins som var nativized och expanderade av barn tenderar att klumpa båda typerna av vernaculars som creoles., En mer trovärdig förklaring till skillnaden är det faktum att pidgins i sina historier inte har associerats med populationer som anser sig vara etniskt kreolska.
Vissa forskare av kreolska språk tror att Lingua Franca, sorten som utvecklades under medeltiden ur kontakten mellan romanska språk och arabiska och andra levantinska språk, var en pidgin. Om denna förlängning av termen pidgin är berättigad, måste många andra sådana kontaktsorter ha utvecklats under mänsklighetens historia.,
som creole har termen pidgin utvidgats till språkvarianter som utvecklats av kontakter mellan inhemska grupper—till exempel Chinook jargong (USA och Kanada), Delaware Pidgin (USA) och Hiri Motu (Papua Nya Guinea). Som framgår av namnet på det första av dessa exempel har termen pidgin också alternerat med jargong i gemensamt tal trots det vetenskapliga kravet att en jargong är utvecklingsmässigt en instabil pre-pidgin., Denna tolkning överensstämmer med vad forskare har kristalliserat som ”Pidgin-kreol livscykel”, enligt vilken en kontaktsituation ger en jargong, som kan dö eller utvecklas till en pidgin, som i sin tur kan dö, förbli som sådan eller utvecklas till en expanderad pidgin, som också kan dö, förbli som sådan eller utvecklas till en kreol. Följaktligen hävdar vissa lingvister att en kreol kan förbli som sådan eller dekreolisera (dvs förlora sina kreolfunktioner) eftersom den assimilerar till sin lexifier (det språk från vilket det ärvde det mesta av sitt ordförråd) om båda talas i samma polity.,
fram till slutet av 1800-talet fanns det ingen utvecklings-eller teknisk korrelation mellan creoler och pidgins. Termen pidgin spelades först in på engelska 1807, eftersom engelska antogs som affärs-och handelsspråket i Canton (Guangzhou), Kina. På den tiden skrevs termen business English ofta som pigeon English, en stavning som speglar det lokala uttalet. Även om termen verksamhet har accepterats som etymon, pidgin kan också ha utvecklats från den kantonesiska frasen bei chin ”betala pengar” eller från en konvergens av båda villkoren.,
kommunikationen nödvändiggjorde för att åstadkomma handel mellan engelska och kantonesiska ledde till utvecklingen av kinesiska Pidgin engelska. När handeln spreds visade det sig att det fanns för få tolkar bland de lokala kantonesiska handlarna och deras europeiska motsvarigheter. Många lokala handlare tillämpade vad lite engelska de hade lärt sig från sina sporadiska kontakter med mer flytande högtalare. Detta orsakade den affärsmässiga engelska talas i Canton att avvika allt från mer standard engelska sorter., Sedan slutet av 1800-talet har lingvister förlängt termen pidgin till andra språkvarianter som uppstod under liknande kontaktförhållanden. Pidgin därefter indigenized på flera språk, som med pisin på Tok Pisin. Men Europeiska affärsmän använde faktiskt andra, och ofta nedsättande, villkor för sådana sorter, inklusive jargong, baragouin och patois, eftersom de nya sorterna inte var begripliga för infödda talare av sina lexifiers. Detta förklarar varför pidgins ofta har karakteriserats derisivt av lekmän som ” brutna språk.,”
flera kreolister har hävdat att kreoler, eller åtminstone de i Atlanten och Indiska oceanen, började utan antecedent pidgins. Till exempel, enligt den franska kreolisten Robert Chaudenson, föregicks plantagesamhällen av gårdar där approximationer av de koloniala sorterna av europeiska språk, snarare än pidgins, talades av mästare, tjänare och slavar lika., Eftersom utländska bosättningar i tropikerna utvecklades till plantagekolonier växte deras befolkning mer genom import än vid födseln, och modellhögtalare för nykomlingarna bestod mer och mer av ”erfarna” slavar-det vill säga icke-infödda talare som hade kommit tidigare och acklimatiserat till regionen och talade därför några approximationer av de lokala koloniala sorterna av relevanta europeiska språk. Denna praxis fick de koloniala europeiska sorterna att avvika mer och mer från sina ursprungliga lexifiers tills de så småningom blev identifierade som kreolska språk., Skillnaden var således gradvis från närmare approximationer av lexifier sorter mer och mer olika, en evolutionär process identifieras som basilectalization (basilect vara den sort som är mest avvikande från den Europeiska lexifier).
Lämna ett svar