markant minskning av pollinator mångfald har empiriskt observerats endast med höga nivåer av livsmiljö förlust (Ekroos et al., 2010; Winfree et al., 2009). Vår modell förutspår att med 30% av livsmiljö förlust och när pollinatorer går utdöd från en bråkdel av fragment knappt mindre än den för koloniserade fragment, full pollinator kollaps kommer att vara utbredd även i metacommunities där de flesta växtarter (livsmedel resurser) kvarstår., Detta resultat innebär att även om livsmedelsresurserna knappt kan minskas genom förlust av livsmiljöer (70% av de återstående livsmiljöerna), kan en fullständig pollinatorkollaps fortfarande inträffa med tiden. Vår modell förutsätter att alla pollinatorer hade samma utrotningsgrad, dvs påverkas negativt och lika av andra faktorer som minskar pollinatorernas närvaro förutom livsmedelsresurser., Pollinatorernas kollaps med 30% av livsmiljöförlusten kan därför återspegla situationer där pollinatorernas mångfald kraftigt minskar i olika funktionella grupper på grund av faktorer som är förknippade med ökad livsmiljöförlust som skiljer sig från minskningen av livsmedelskällor. Exempelvis kan habitatförluster fungera synergistiskt med andra drivkrafter såsom intensifiering av jordbruket eller spridning av patogener, vilket negativt påverkar mångfalden av pollinerare (González-Varo m.fl., 2013; Potts m.fl., 2010)., Jordbruksintensifiering kan innebära ökningar av bekämpningsmedel, medan spridningen av patogener kan uppstå från hanterade till vilda pollinatorer, båda processerna som direkt påverkar pollinatorernas lämplighet och leder till pollineringsminskningar (González-Varo et al., 2013). Med 60% av habitatförlusten förutspås pollinatorer att bestå endast när alla djurpollinerade växtarter kvarstår, vilket innebär att de gemensamma negativa effekterna av minskad matresurstäthet och den ökande isoleringen av naturliga livsmiljöer kan leda till fullständig kollaps av pollinatorer., Tidigare teoretiska studier har också förutspått förekomsten av ett kritiskt tröskelvärde för växtpollinator metacommunity persistens vid 60% av livsmiljöförlusten (Fortuna et al. 2013; för Keitt, 2009). Efter hög förstörelse av naturliga livsmiljöer bör de negativa effekterna av vissa landskapskonfigurationer (t.ex. flera små fragment) och de synergistiska effekterna mellan förlust av livsmiljöer och andra drivkrafter för minskning av pollinerare bli tydligare (Hadley och Betts, 2012; González-Varo et al., 2013)., Men hur omgivande fält med temporärt tillgängliga pollen-eller nektar-belönade grödor kan förändra förutsägelserna för vår modell under hög jordbruksintensifiering, t. ex. genom temporärt ökande pollinator beläggning (Scheper et al., 2014) återstår att testas (men se Keitt, 2009).

även om vår modell förutspår att full metacommunities kan kvarstå med 60% av habitatförlusten (med låg växt-och pollinatorutrotningsgrad), kan arter förekomma och interagera i en mycket liten del av landskapet., Detta beror på att det i vår modell antogs att interaktionspartners kvarstår i landskapet, sker interaktionen med säkerhet. Nya empiriska studier har visat att i fragmenterade landskap kan interaktioner förloras innan arter har försvunnit (Aizen et al., 2012; Sabatino et al., 2010). Interaktionsförlust kan associeras med högre specificitet mellan partner och lägre interaktionsfrekvens (Aizen et al., 2012). Således kan vår modell överskatta metacommunity persistens med hög livsmiljöförlust., Dessutom kan vår modell underskatta förekomsten av en” utrotningsskuld ” (Tilman et al., 1994) om många arter är nästan på tröskeln kapacitet landskapet som säkerställer meta-population uthållighet (Hanski och Ovaskainen, 2000).